Två läsvärda bloggposter på senare tid har tagit upp just detta perspektiv – den vardagliga sidan av digital transformation. Och båda landar i scenarios som är hotfulla för företag inte minst när det gäller rekrytering av kompetens idag och framöver.

Digitalt på arbetsplatsen

Den första posten är Joakim Janssons Nej du kan inte anställa digital kompetens. Han tar på ett tydligt sätt upp de skillnader som finns mellan de digitala verktyg och standard vi har tillgång till i vardagen och den som möter oss på arbetsplatsen. Hemma kan vi koppla upp oss blixtsnabbt på olika skärmar, få tillgång till innehåll från digitala ledare som Netflix, Amazon m.fl och själva i hög grad bestämma hur vi ska tillbringa vår digitala tid. På arbetet, påpekar Joakim, förväntas vi ofta utföra vårt arbete med föråldrad utrustning och komplicerade, obsoleta system. Som en av kommentarerna på Joakims artikel när den postades på LinkedIn konstaterade, det faktum att mycket av trafiken till våra webbplatser fortfarande kommer via IE8 säger alltför mycket om det digitala tillståndet på många företag.

Den andra posten är Klas Fjärstedts Lika enkelt som hemma?. Han beskriver en händelse nyligen på ett företag där en ung, uppskattad medarbetare hastigt slutat därför att de interna systemen var onödigt krångliga och komplicerade. Som Klas mycket riktigt påpekar är detta en situation som bara kommer att bli vanligare och vanligare i takt med att allt fler av millennials och digital natives gör sitt inträde på arbetsplatsen. Tillgång på digitala verktyg och lättheten i att använda olika system kan bli avgörande för om de väljer vårt företag eller hellre går till en konkurrent som lyckats förändra den situationen.

Utmaningen många, framför allt större, företag och organisationer ställs inför är i slutändan vilken grad av kontroll och bestämmanderätt man ska kunna utöva på arbetsplatsen. Detta blir en skärningspunkt för många olika frågor inom den digitala världen. Vilket förhållningssätt ska man ha till användande av sociala medier är en. Det är orealistiskt att tro att man ska klara av det problemet genom att begränsa tillgången till sociala medier i de egna nätverken när varje anställd bär en smartphone i fickan.

En annan fråga är hur man ska förhålla sig till BYOD (Bring your own device) alltså möjligheten att använda egen hårdvara i arbetet. Regler kring brandväggar och tillgänglighet är från en tid när detta inte var ett alternativ. Möjligheterna att själv ladda ned och testa mjukvara är ett tredje, där den ofta mycket rigida policy som finns hos IT-avdelningarna i många företag inte är realistisk. Eller snarare, den är realistisk i IT-avdelningens ögon då den minskar risken för skadliga program med mera och detta måste fortsatt respekteras. Men lösningen ligger inte i ett generellt förbud.

Olika undersökningar på senare tid har visat att den digitala kompetensen hos ledning och styrelse ofta är begränsad. En konkret konsekvens detta får är en oförmåga att förstå hur en kringskuren eller komplicerad digital miljö kan var ett hinder för att ta ett jobb eller en källa till frustation för den som redan är anställd i företaget. Och det man inte förstår ser man sällan som viktigt att förändra. Vilket leder till att ingenting händer på detta område i många företag. Men i takt med att medarbetarskaran föryngras kommer detta inte längre att vara ett realistiskt förhållningssätt.

En sista reflektion är att detta givetvis inte bara påverkar företag och organisationer som arbetsgivare. Det blir även en konkret fråga fär fackföreningar och politiker. En del fackföreningar har svårt att behålla sina medarbetare pga att de inte längre upplevs som relevanta. Frågan om den digitala miljön på arbetsplatsen är i hög grad en angelägenhet för dem om de vill förändra den bilden. Samma sak för politiska partier, inte minst i en tid när vi går från beteendet att välja ett parti i alla sammanhang till att vi fokuserar allt mer på enskilda frågor. Detta kan vara en av de frågor som kommer att stå högt upp på listan för väljare i kommande val.

Vad kan företag och organisationer göra?

Som jag ser det måste alla företag och organisationer så snart som möjligt göra en analys av ifall man ser det som prioriterat att på sikt behålla personer med digitala kunskaper och/eller de som har ett mer kvalificerat förhållningssätt till digitala områden (och då komma ihåg att de kan befinna sig i alla delar av organisationen). Jag kan tycka, och kanske du som läser detta också, att detta är en självklar slutsats, men det är det uppenbarligen inte för många företag. Men man måste fatta ett beslut om huruvida denna utveckling är något man ska satsa på. Och om man kommer fram till att så är fallet krävs en ordentlig genomlysning av allt från regler och processer till hårdvara och mjukvara. Detta skiljer sig inte från andra förändringsprocesser som genomförs, det kräver såväl förankring i alla delar av företaget som tydliga mål och ordentlig implementering.

Om man å andra sidan kommer fram till att det är viktigare att behålla befintliga strukturer, processer och inte minst attityder som försvårar den digitala vardagen och på sikt en fullständig digital transformation så bör man vara helt öppen med det inför såväl de medarbetare man har idag och de som ska rekryteras på sikt.

Bild: Lester Kamstra Asian Fairy-Bluebird Flickr