Två höjdpunkter från Webbdagarna Dag 1

Årets version av Webbdagarna i Stockholm sparkade igång idag. Ett packat program och en mycket initierad och engagerad publik. Här är två höjdpunkter för mig under första dagen

Du kanske har följt Webbdagarna live eller via streaming. Men om du inte har kunnat göra det vill jag gärna dela med mig av två höjdpunkter under första dagen:

Tänkvärd Alexander Bard

FullSizeRender

Keynote för första dagen var Alexander Bard, cyberfilosof och mycket annat. Han pratade om det paradigmskifte vi går igenom nu när det för alltfler människor är den digitala världen som är den centrala, medan den fysiska världen blir en förlängning av detta. Han kontrasterade detta mot de människor som upplever det digitala som ”något som ligger i fickan och stör”. Som ett exempel på hur en sådan fysisk förlängning kan se ut tog han Burning Man, det årliga eventet i Nevadaöknen. Och han citerade grundaren Larry Harvey, som sagt att det enda han brydde sig om kring festivalen var att det inte skulle finnas någon reklam där.

Enligt Alexander Bard är all form av reklam på nätet att likställa med spam, och vi hatar det. Därför är alla försök till digital marknadsföring dömda att misslyckas. Vi måste gå från online marketing till online communication, som han beskrev det. För mig låter detta som en beskrivning av content marketing, där vi kommunicerar med värdeskapande och relevant innehåll. Jag betvivlar dock att Alexander Bard skulle hålla med om att det var så han skulle tolkas, så det får stå för mig.

Ytterligare en tankeväckande sak från honom är den att vi i nuläget saknar en modell för att beskriva världen och vår egen roll i den. Åtminstone 20-åringen och andra som tillbringar nästan lika mycket eller mer tid online än med att sova. Vår användning av olika devices tvinga oss att bli annorlunda människor. Då fungerar inte längre de existerande modellerna för att beskriva världen och vår roll i den.

Utifrån de här modellerna bygger vi både vår egen identitet och hittar de grupper vi kan identifiera oss med. Och när nu de existerande modellerna inte längre kan förklara tillvaron söker vi nya. Och det är här Alexander Bard menar sig se att individen kommer att tappa i betydelse, till förmån för gruppen eller gemenskapen. En revolt mot det förra paradigmskiftet då Decartes definierade individen med ”historiens mest betydelsefulla tweet” – ”Jag tänker, alltså finns jag”. Nu går utvecklingen åt det motsatta hållet och enligt Alexander Bard är ”Selfiemänniskan är den nya underklassen”.

Befintliga strukturer rivs ned och nya uppstår, det som förut var en tyst och tuktad underklass har nu makten enligt Alexander Bard. Och de utnyttjar den till att bygga nya gemenskaper med hjälp av vad han kallar ”kedjor av trovärdighet”. Och om företag ska nå fram till sina kunder i denna verklighet gäller det att kommunicera snarare än att marknadsföra. Som han avslutade med att säga ”Vi gillar att snacka med varandra – det är de störande budskapen vi vill komma ifrån”.

 

Min reflektion är att det ligger mycket i det Alexander Bard säger. Hans halsbrytande historiebeskrivning kring tidigare modeller och det samhälle som skapades i kölvattnet av Descartes, Newton och så småningom franska revolutionen bär på mycket sanning. På samma sätt tycker jag det ligger mycket i hans beskrivning av skillnaden mellan de människor som i allt högre grad ser det digitala som det centrala och den fysiska världen som en förlängning – och de som inte gör. Han har i andra sammanhang talat om det digitala utanförskapet, som också det är en träffsäker iakttagelse. 

 

Har han rätt när det gäller marknadsföringens försvinnande framöver? Nej, sannolikt inte på ännu en tid. De strukturer och processer som är uppbyggda kring marknadsföring är för starka. Även de företag Alexander Bard lyfter fram som mästare på att samla data och använda den – Facebook och Google – gör det i hög grad i marknadsföringskontexten. Men att mycket av den traditionella, störande reklamen på sikt kommer att försvinna, det tror jag han har helt rätt i.

 

Det ständiga lärandet och demokratiseringen av data

Webbdagarna panel Judith Wolst

(Bild: Judith Wolst @judithw)

 

Dagens mest tankeväckande stund var en panel med Darja Isaksson från Ziggy Creative Colony, Sofia Svantesson från Ocean Observations och Digge Zetterberg från The North Alliance. De fick alla leverera varsin digital spaning på fem minuter. Ingen lätt förutsättning, men alla tre gjorde ett fantastiskt jobb.

 

Sofia Svantesson tog upp risken med att för få har tillgång till data. Och visade sedan ett case där Karolinska Institutet tagit hjälp av ett tvärvetenskapligt team för att presentera hälsodata på ett mer begripligt sätt. Hon avslutade med stridsropet ”befria värlfärdsdatan”.

 

Digge Zetterberg plockade upp tråden och drog först ett intressant exempel på UX-tänk för snöröjning. Istället för att röja snö där man brukar, vilket mest blev där män körde sina bilar, så gjorde man det där t.ex kvinnor cyklade och promenerade. Antalet skador minskade rejält, vilket i slutändan gynnade hela samhället. Hon tog även upp exemplet hur annorlunda behov kan driva innovation, och kopplade det till en ny rapport från John Maeda på KPCB vid namn Design in Tech. Han förutsäger bl.a att ”The next generation of designers aspire to design a world that reimagines the status quo with empathy for their fellow human beings”.

 

Sist ut var Darja Isaksson som i kontrast till att vi frågar oss hur samhället kommer att se ut om 50-100 år menade att ett relevant tidsperspektiv att spana framåt i snarare är fem år. Och att vi behöver ha mycket mer fokus på den förändring som sker i vardagen. Hon ställde frågan ”Drar du nytta av all kunskap som finns på nätet?” och konstaterade sedan att ”Läran i vardagen inte bara kompetensutvecklingen på webbdagarna”. Tidsbrist brukar vara ett vanligt argument mot detta, men Darja Isaksson konstaterade att ”Jag har aldrig sett en verksamhet där det inte finns tid att hacka loss”.

 

Det här tycker jag vart det enskilt viktigaste som sades på hela första dagen av Webbdagarna. I en tid av omvälvning, det paradigmskifte Alexander Bard var inne på där vi saknar modeller, är kunskap avgörande både för att skapa modeller men framför allt för att vi ska kunna fortsätta utvecklas. Jag tycker mig se alldeles för många som lägger ned sin utveckling och står handfallna inför den digitala utvecklingen. Det är vårt eget ansvar att se till att vi ständigt lär oss, det är ingenting vi kan överlämna till någon annan att sköta. Och det saknas inte källor att gå till om vi vill lära oss – det finns en uppsjö av dem.

 

Där har du mina två spaningar från Dag 1. Jag ser fram mot Dag 2.

0 kommentarer på Två höjdpunkter från Webbdagarna Dag 1

Skriv en kommentar

Din e-post adress kommer inte att visas.